Fotboll / Betfair Redaktionen / 08 mars 2010 /

Hyckleri om att fotbolls-spelare måste framstå som perfekta exempel för unga människor gagnar vare sig spelare eller fans säger Max Liu.

Kan John Terrys dominerande framträdande i Englands vinst mot Egypten sätta stopp för skenheliga krav på fotbolls-spelare som förebilder?

Troligen inte men jag ställer ändå frågan eftersom vi såg det allra bästa av Terry i onsdags kväll. Vi hade också fått se det bästa av Ashley Cole om han hade varit i form. Fotbolls spelare får betalt för att spela fotboll och det är också det de är bra på. Visst är de också företrädare för välgörenhet och andra viktiga områden men den nuvarande tanken om att de också skulle vara förebilder för barn är löjlig.

Vad England 7.0 kommer att behöva för att vinna VM den här sommaren är hjältar. Jag har alltid haft hjältar, Marcel Proust, Bruce Springsteen, Tony Benn för att nämna några. När hjältar finns på horisonten så fyller de våra liv med förundran och spänning. Jag är för det som låter oss drömma. Vad jag inte gillar är intetsägande ström linjeformade spelare som gör reklam för McDonalds dagen efter det att de lagt av.

Mycket av det som omger den engelska fotbollen år 2010 som dagens match, klubbar som har en barnslig inställning till sina fans och prylar är egentligen irrelevant i det dagliga livet. Fotbollen verkar inte lida av denna ökande irrelevans. Det engelska laget omges av en känsla av utdelning av diplom i skolan och det lär inte bli bättre i sommar.

Kostymfotograferingar och klipp från laghotellet på ett språk som ingen talar handlar om en slags förebilds-kultur som bara får oss, som den är riktad till, att ta avstånd.

En förebild tillhör en grupp med människor som de utan medlemskap i gruppen förväntas se upp till. Det är ett sätt att kontrollera de som står utanför gruppen med hjälp av en docka. Sportförfattaren Eamon Dumphy sade en gång "Om du är liten, om du är fattig, om du känner dig bortglömd så bör du titta på Roy Keane." Keane var aldrig en förebild men han kommer alltid att förbli en av mina hjältar. Barn inspireras av honom eftersom han var väldigt driven, utan kompromisser och med brister. Han hade livgivande egenskaper och gav hjälten en kropp. Det samma kan sägas om Zinedine Zidane. De här spelarna var aldrig tråkiga. Förebilder är tråkiga och tråkighet är oförlåtligt.

En annan av mina hjältar, Sir Alex Ferguson, sade en gång till Dwight Yorke "skaffa dig en fru." Ferguson trodde att ett äktenskap skulle få skytten att leva ett vettigare liv vilket skulle vara bra för Manchester United. Detta kanske är sant men vilket orimligt krav att ställa på 29-åringen. Många i den åldern är ogifta men jag är 29, ogift och skulle inte gilla att en oinsatt 60-åring kom och sa åt mig att ändra på det.

Terry och Cole är 29 och har rätt att göra misstag. Fotbolls-spelare kanske inte borde gifta sig utan snarare leva så som de själva vill. Det är ju knappast någon annan som lever upp till de ideal som veckotidningskulturen sprider så varför ska den som spelar elitfotboll förväntas mogna för tidigt för dessa ideal? För Cole, Terry och deras gelikar så vore det oärligt att fortsätta leva på ett olyckligt vis.

Den nuvarande åsikten att spelare måste framstå som perfekta ideal för unga människor kan bara leda till besvikelser. Fotbollen behöver inga förebilder. Vi har heller ingen rätt till hjältar. Hjältar är ett privilegium som vi bara ska vara tacksamma för att få se och uppleva.

'.$sign_up['title'].'

'; } } ?>

:

:

:

?

: