Henrik Larsson: Januarifönstret
Vintertransferfönstret är i sin slutfas och rykten och övergångar dominerar sportrubrikerna. Alexis Sanchez blev i veckan klar för Manchester United i en flytt som kan rubba balansen i Premier League och driva fram laget till en kamp om ligatiteln. I veckans inlägg diskuteras januarifönstret och dess påverkan.
Medan jag varit ute i Europa som spelare har jag inte hunnit göra det som tränare och har därför inte erfarenhet av att sitta med i beslutsprocessen vad gäller spelare som ska värvas eller släppas i transferfönstret. Englands vinterfönster pågår endast en månad samtidigt som vi i Sverige har vårt korta sommarfönster på sommaren.
FIFA:s reglering som kräver att det ska finnas två transferfönstret har, rent generellt, varit till fotbollens fördel. Man har inte, likt vissa andra sporter, möjlighet att köpa och sälja spelare året runt utan endast inom en viss utsatt tidsram. Detta är något som skänker klubbar och deras trupper en viktig trygghetskänsla. Dessutom har man hunnit vänja sig vid fönstrets längd och karaktär. Möjligtvis skulle man kunna önska att det var konsekvent och under samma tidsram som andra länder för att underlätta övergångarna och på så sätt ha en mer rättvis marknad.
Till skillnad från tidigt i min karriär är det idag är det idag spelarens marknad. Vi ser allt fler spelare som dikterar sin framtid och söker sig vidare till nya klubbar under vinterfönstret. Alexis Sanchez är den senaste i raden storstjärnor som byter klubb mitt i säsongen.
Med ständig teknologisk utveckling har vi gått till att följa övergångarna på en närmast mikroskopisk nivå. I takt med fantasy-fenomenet och Football Manager och dylikt blir fotbollen än mer engagerande för fansen. Problematiken som då kan uppstå är då hur mycket spelarna endast ses som tillgångar och bytesvaror. Dock bör det noteras att spelet är sig fortfarande likt.
