Ja, även jag stämde förstås in i "äntligen-kören" när Tegnell till slut insåg fotbollens värde och lämnade klartecken. Nu ska det alltså spelas fotboll igen men "coronafaktorn" kommer vara ständigt närvarande denna säsong. En konsekvens av den uppskjutna säsongstarten är ju att spelschemat kommer bli ovanligt intensivt: lag med breda trupper gynnas. Det är ett av skälen till att jag placerar Malmö FF högst upp - men hela 08-trion vill förstås annat. Den kvartetten utgör för mig ett tydligt gäng i guldracet och även i övrigt tycker jag att Allsvenskan 2020 är ganska enkel att dela upp i givna skikt. Således har jag summerat lagen under fyra olika rubriker och ja, ganska precis så här borde det bli:
*** Plats 1-4: Guldjakten! ***
MALMÖ FF
MFF kliver återigen in i säsongen som Allsvenskans guldfavorit. Har bränt som ännu större favorit de två senaste säsongerna men jo, fortfarande ska man rankas högst. Jag kan i och för sig tycka att de senaste årens snack om Malmös överlägsna ekonomi är lite tröttsamt - riktigt SÅ enkelt är det ju faktiskt inte - men just denna säsong kan den ändå få utslagsgivande effekt. Coronan sätter ju såväl ekonomi som truppbredd (tight schema) på prov och visst är Malmö laget med allra bäst förutsättningar att hantera det. Bredden framåt är mäktig och det var den redan innan Ola Toivonen skrev på. Som ikon betraktad kommer han naturligtvis inte fylla Rosenbergs skor men visst kommer han att tillföra klass på flera sätt. Samtidigt gör Toivonens inträde det ännu svårare för såna som Nalic och Prica att få speltid och visst har klubbledningen och nye tränaren Tomasson en del att fundera över där. Det är förstås ändå angenäma bekymmer, speciellt denna säsong. Även om kravbilden är hög och det säkerligen kommer att gnisslas en del så måste Malmö FF anses ha allra bäst förutsättningar.
Med andra ord: Malmö FF ska vara favorit och de senaste årens guldmissar kan också läggas i vågskålen, jag är svag för "revanschfaktorn"... Får jag över 2.80 på MFF-guld på Betfair Spelbörsen är det spelvärt.
HAMMARBY
Säsongen 2018 markerade ett rejält lyft för Hammarby då man guldstred länge och spelade fin fotboll. Att man sedan guldstred ännu längre och spelade ännu finare fotboll 2019 var ingen större skräll - och nu målas man ju allmänt upp som första utmanare till Malmö FF. Bajen har gjort många rätt utanför planen de senaste åren och sedan förra säsongen har ju även herr Zlatan kommit in i mixen... Om det blir något spel för Zlatan återstår att se men hans inträde i föreningen rimmar hur som helst väl med den riktning Hammarby är på väg i. Sedan kan jag inte låta bli att fundera över vad det gör med Hammarbys identitet och rötter - framgångar på planen brukar ju dock vara överordnat den typen av "mjuka värden" och så länge Bajen gör resultat lär det fortsätta att vara tydlig framåtlutning. Djurdjic har lämnat och det var en favorit för mig - men med Paulinho och Khalili in har ju de offensiva alternativen ändå ökat ytterligare. Intressant att se vad som händer med Tankovic: långa stunder kanon ifjol men sedan på väg bort. Så blev det inte (ännu, åtminstone) och frågan är hur pass given han är i elvan nu. Viktigt att Billborn får det att funka och att man sätter harmonin, det finns onekligen några spelare i Hammarby som ogillar bänken. Samtidigt är schemat tätt vilket lär underlätta den problematiken. Ousted är en ny keeper att lita på och försvaret duger - men visst är det återigen offensiven som ska göra det för Bajen.
75 gjorda mål förra säsongen var galet och även i år kan Bajen mycket väl vara laget med "högst höjd". Även om bredden som sagt är god tvivlar jag ändå så smått på att det täta schemat är idealiskt för laget - och tomma läktare är man ju heller inte särskilt vant vid. I en ren jämförelse med MFF håller jag fortfarande Bajen som aningen opålitligt och det blir naturligt att placera Hammarby som tvåa.
AIK
AIK hade ett guld att försvara förra säsongen men trots att det ju faktiskt fanns en teoretisk chans hela vägen till omgång 29 var man aldrig riktigt nära. Halkade tidigt en bit efter innan sommaren präglades av spelet i Europa, där det ju slutade med misslyckanden. Totalt sett en stabil säsong men inte mer än så - fjärdeplatsen var rimlig, kunde jag tycka. "Som vanligt" beskrevs AIK som tråkigt och även om defensiven lade grunden till SM-guldet 2018 verkar man nu ha ledsnat på den bilden: det pratas uttryckligt om att AIK ska bli offensivare denna säsong. Mot den bakgrunden känns det faktiskt lite märkligt att Norling sitter kvar men kanske kan den nya approachen bli en nytändning för såväl honom som truppen. Ofori har återvänt och Elyounoussi har lämnat men totalt sett har det inte hänt jättemycket. Såna som Bahoui och Sightorsson kan dock verkligen ha dragit nytta av uppehållet för att sätta sig i fysiskt skick - och så finns det ju en del yngre, oförlöst potential. Ylätupa snackades upp inför förra säsongen men sedan såg vi knappt skymten av den unge finländaren - han och flera andra AIK-talanger bör gilla den offensivare inställningen.
Underdogrollen behöver heller inte vara fel för AIK, även om det låter motsägelsefullt kontra deras "stolta" profil, och jag gillar att man verkligen försöker skapa förändring. Ser inte bäst ut men är samtidigt lite väl bortglömt på sina håll - erbjuds 10.00 gånger pengarna på Betfair Spelbörsen investerar jag i AIK-guld.
DJURGÅRDEN
Efter ett mycket odramatiskt 2018 och en längre period av viss riktningslöshet och tveksamma tränarrekryteringar var jag inte direkt beredd på DIF-succé 2019. Satsningen på Bergstrand/Lagerlöf kändes förvisso klok och Djurgården visade sig direkt vara ett rejälare, tryggare lag - men att det bar hela vägen till SM-guld var naturligtvis en stor skräll. Derbyspöket levde vidare med dubbla förluster mot såväl AIK som Hammarby - men det var de enda matcher DIF förlorade på hela säsongen! Som sagt, guldet var en skräll och gick att kalla en maxprestation - och sedan försvann skyttekung Buya Turay och framförallt försvarschef Danielson. Att följa upp ett SM-guld är bevisat extremt svårt och visst var "första tanken" hos mig och många andra att ranka ner DIF inför 2020. Att guldet blir svårt, svårt att försvara står jag nu fast vid - men OM man hittar en lösning med Danielson i detta speciella läge ändras onekligen förutsättningarna en del. Lägg därtill en frisk (?) Erik Berg, en Kujovic som kom in och gjorde nytta under hösten, en revanschsugen Holmberg, en Ajdarević som bara bitvis kom rätt förra säsongen och en del mer eller mindre spännande nyförvärv... Nej, det är nog inte "så givet" att Djurgården, med seriens kanske tryggaste tränarlösning och god ekonomi, ska räknas bort.
Att nonchalera Djurgården i guldracet vore en gnutta respektlöst och börjar konkurrenterna strula kan ett stabilt Djurgården (inklusive Danielson?!) stå där igen.
*** Plats 5-8: Europadrömmar! ***
IFK GÖTEBORG
Efter några smått ovärdiga säsonger med svaga resultat och diverse stök blev det poppis att rentav spekulera i nedflyttning för IFK Göteborg säsongen 2019. Klubben och truppen svarade dock upp på ett imponerande sätt: visade direkt att nedflyttningssnacket kunde skrotas och vinden vände väldigt snabbt. Hängde på de roliga placeringarna ett bra tag - till slut blev man "bara" sjua efter en avslagen höst där glöden slocknade men det påverkade inte helhetsbilden av Blåvitts säsong nämnvärt. Nu är kravbilden plötsligt betydligt högre igen men det SKA den ju vara när vi snackar IFK Göteborg. Intrycket är definitivt att det numera är bättre ordning på kontoret igen - och jag gillade hur klubben stod upp för tränare Poya Asbaghi när det blåste som värst. En hel del spännande material finns, inte minst Yusuf och Aiesh - och inte bara det. Jakob Johanssons återkomst inger respekt, trots skadeproblematiken, och att plocka upp Farnerud kändes smart. Sedan snackas det ju om Marcus Berg och även andra namn - Blåvitt kan vara på väg att bygga upp en jättefin mix av gammalt och ungt.
Här och nu har jag "bara" Blåvitt som femma men förutsättningarna kan alltså komma att ändras om Berg och några till tickar in. Något återfall till krisstatus törs jag hur som helst utesluta och det blir betydligt lättare att spekulera i succé än flopp.
IFK NORRKÖPING
Sedan skrällguldet med Janne Andersson 2015 har IFK Norrköping etablerat sig på en hög nivå: raden de fem senaste säsongerna är 1-3-6-2-5 ser imponerande ut. Ett par misslyckanden gömmer sig ändå bakom de siffrorna och förra säsongen blev ett antiklimax. Peking snackades upp rätt rejält men det dog direkt: bara en seger på de åtta inledande omgångarna, vilket naturligtvis inte gick att reparera. Började sedan leverera men det var helt enkelt för sent. Nu snackas det mindre om laget och det är en del osäkerhet i leden. Ett antal tunga tapp och frågan är hur det blir med Haksabanovic och även Thern? Ytterst tveksamt att dessa är med hela säsongen. Levi kan bli en hit och superhajpade Bergmann Johannesson blir förstås kul att följa men att IFK Norrköping ska hitta den stabilitet som krävs för att haka på allra högst upp - nej, inte det. Har haft en fin förmåga att ofta vara som bäst i de stora hemmamatcherna men når man dit även inför tomma läktare? Tveksamt, även om det förstås är ett faktum som i mer eller mindre hög utsträckning kommer påverka alla lag.
Femteplatsen 2019 var ett misslyckande - upprepar IFK Norrköping den placeringen 2020 vore det en större framgång.
HÄCKEN
Det har inte varit några större problem att ranka Häcken de senaste säsongerna: kapaciteten har varit enkel att gilla och man har aldrig behövt titta nedåt, men de ständiga förväntningarna och/eller förhoppningarna om seriös medaljstrid har samtidigt känts en aning naiva. Fick aldrig riktig vittring förra säsongen men blev i alla fall bäst i stan - och cuptiteln på våren var förstås också en given framgång för "lilla" Häcken. Hade lite flyt där: fick möta AFC Eskilstuna i finalen och var överlägset, som Häcken verkligen kan vara i de enklare uppgifterna. I stormatcherna är siffrorna dock år efter år dystra och det går att spekulera i psykologiska orsaker: har Häcken verkligen tron på att man är en seriös toppklubb? Det har inte alltid känts så. Nu har Paulinho stuckit och även om förra säsongen inte var hans bästa lämnar han förstås ett tomrum efter sig. Norrmannen Söderlund har jag dock sett vara riktigt, riktigt bra och finnen Tuominen bidrar också. Irandust är fortfarande kvar och ytterligare kreativa, unga fötter finns. Bakåt är det flera trygga grejer och spelare som Faltsetas och Friberg centralt rankas högt.
Jag tycker "egentligen" att Häcken borde ha stommen för ökad stabilitet och man är knappast laget som direkt missgynnas av de tomma läktarna - den som verkligen vill kan absolut hitta en del argument för att kalla Häcken en spännande outsider även denna säsong. Vis av erfarenhet och i rådande konkurrens väljer jag dock att fega och placera Häcken i skiktet bakom de givna medaljjägarna.
ELFSBORG
Det är inte alls många år sedan Elfsborg betraktades som ett givet lag i medaljdiskussionen - men det känns ändå väldigt avlägset. De senaste säsongerna har ju varit allt annat än roliga och Borås Arena har överlag känts dystert. Min känsla har varit att många i och runt klubben haft svårt att förlika sig med den nya verkligheten, där Elfsborg helt enkelt inte varit tillräckligt bra. Efter många om och men sitter Jimmy Thelin nu ändå kvar på posten - och att Elfsborg hittade en sen formtopp förra säsongen ska inte helt nonchaleras. Kan ha gjort rätt mycket för känslan. Av de som lämnat var det inte många som hade några toppsäsonger ifjol. Värvningen av Johan Larsson bör vara en av hela Allsvenskans nyttigare och hittar Elfsborg ett bra arbetsklimat finns spelare som ska kunna ta kliv, inte minst den i flera år omhuldade Jesper Karlsson.
Tabellmässigt talar mycket för att även 2020 blir odramatiskt för Elfsborg - såväl botten- som medaljstrid ska vara uteslutet - men lite mer framåtanda istället för bitterhet ska ändå kunna prägla säsongen.
*** Plats 9-12: Lugna gatan ***
ÖREBRO SK
9-9-11-9-9 - det har varit enkelt att nivåbestämma Örebro SK de senaste säsongerna och jag har inga större planer på att varken ranka upp eller ner ÖSK denna säsong. Hade till slut långt upp till den övre halvan förra säsongen men var samtidigt aldrig indraget i bottenstriden. Tappade Rogic och Strandberg under säsongen och då blev det trubbigt - givetvis viktigt att man nu hittar rätt framåt och den sena värvningen av Besara kan verkligen bli en nyckel, honom gillar jag. Sedan hoppas man på Jake och Jack (Larsson, Lahne) men där är jag inte frälst - däremot lyfter jag gärna fram Degerfors-värvningen Björndahl, han kommer bli nyttig. Spelare som Almebäck och Gerzic har sina bästa år bakom sig men står ändå för mycket klubbhjärta - på den fronten har ÖSK det gott ställt vilket jag ser som en garanti mot något "ras".
Jag känner mig smått positiv till ÖSK men det krävs inte bara ett utan snarare tre-fyra steg för att det verkligen ska bli hett - och så långt är svårt att sträcka sig i rådande konkurrens och under en säsong där truppbredd blir viktigt. Ytterligare en odramatisk säsong att vänta, det är snabbsammanfattningen - men med hyggligt underhållningsvärde.
HELSINGBORG
Efter två säsonger i Superettan var Helsingborgs IF 2019 tillbaka i Allsvenskan. Där hör man ju hemma, sägs det - och absolut; sett till historik och storlek ska HIF självklart spela allsvensk fotboll. Det börjar dock bli länge sedan jag kände "rätt vibbar" från denna klubb. Ekonomin är under ständig lupp och klubbledningen har sällan imponerat på mig. Förra säsongen blev Henke Larsson-situationen för turbulent och ärligt talat: det borde man väl kunnat ha listat ut? Nåja, kontraktet löstes till slut utan större dramatik sedan Olof Mellberg tagit över och nu är han kvar på posten. En kärv person och hans tränarkarriär är ännu ung - jag kan se tränarfrågan bli ansträngd även denna säsong. Truppmässigt har HIF föryngrat men fortfarande sitter man på ett knippe äldre, respektingivande namn; med Granqvist i spetsen. Att samtliga dessa, återigen med Granen i spetsen, får anses ha peaken bakom sig är dock givet - och den som tror att lagkaptenen spelar samtliga 30 omgångar denna säsong kan ju räcka upp en hand. Framåt är Rasmus Jönsson återigen tillbaka efter en mycket märklig utflykt till Thailand. Man borde kunna få ut mer av Gero, som ju anslöt under förra säsongen, medan holländaren van den Hurk hajpas på sina håll men onekligen måste anses ha en hel del att bevisa. Yngre och spännande spelare (Gigovic!) finns i Helsingborgs trupp men finns "klimatet" för att de ska kunna lyckas fullt ut? Jag är småskeptisk.
Helsingborg ska i grund och botten vara för stort och för bra för bottenstrid - men risken för strul och potentiell oro i leden är onekligen större än förutsättningarna för succé och en återkomst till Allsvenskans övre skikt. Blev till slut tia förra säsongen: summa summarum blir det rimligt att se laget landa i de regionerna även denna säsong.
MJÄLLBY
När Mjällbys fem år långa och mestadels stabila allsvenska sejour tog slut 2014 gick det fort, i fel riktning: åkte direkt ur Superettan och vägen tillbaka till finrummet kändes minst sagt lång. 2018 löste man dock Division 1 Södra, för att sedan rusa rätt igenom Superettan förra säsongen. Visst gick det att snacka om en ganska tveksam upplaga av Superettan där de tilltänkta topplagen misslyckades - likväl en kanonprestation av Mjällby. Två raka seriesegrar skall sannerligen inte underskattas och medgångskänslan i Listerlandet är påtaglig. Det är dessutom lätt att gilla Mjällbys skörd av nyförvärv. Moro håller jag som en snudd på given "träff" och även namn som Agardius, Ogbo och Batanero lär märkas.
Mjällby borta kommer vara besvärligt för många lag och på det stora hela ger jag laget ypperliga förutsättningar att lösa kontraktet. Kliver definitivt in i Allsvenskan som ett av de mer välmående lagen och humöret ska inte behöva sjunka i första taget. Övre halvan? Knappast hela vägen, det vore att överdriva - men ett tag åtminstone.
KALMAR FF
Lätt överdrivet har Kalmar FF utveckling gått åt fel håll ända sedan SM-guldet 2008 - och någonstans kulminerade det i höstas, med den olustiga Magnus Pehrsson-situationen. Tvingades till kval för att hålla sig kvar och att man där löste Brage var faktiskt bra gjort med tanke på all turbulens. Nu har man vänt sig till Nanne Bergstrand för lite lugn och ro - ett klokt val, vill jag tro. Att Rasmus Elm inte längre spelar är förstås jättesynd, på sätt och vis. Samtidigt har det "ständiga frågetecknet" kring Elm tagit ganska mycket fokus. Storebror Viktor är i alla fall kvar och att såväl Israelsson som Ingelsson (om än tillfälligt) återkommit bidrar också till nödvändig stadga. Talanger som Sachpekidis och Fröling kan säkert må bra av Nannes ledarskap och jag räknar med en tydligare och för den delen mer underhållande identitet hos Kalmar denna säsong.
Förväntningarna ska naturligtvis inte trissas upp för mycket men att Kalmar FF åtminstone "får stopp på raset" och undviker fjolårets bottenstress, ja det tar jag smått för givet. En odramatisk säsong på gång och det är nog ganska precis vad doktorn ordinerar.
*** Plats 13-16: Bottenstriden! ***
SIRIUS
Efter succén nykomlingssäsongen 2017 har Sirius snabbt fallit tillbaka. 2018 var rejält tufft och även ifjol var det klent: bara 29 poäng på 30 omgångar och litegrann räddades man av en ovanligt svag bottenstrid. Jag vädrar inte direkt något större lyft nu. Coronan har testat Sirius och en del bra namn har fallit bort av olika orsaker, inte minst skador där Sirius haft otur på senare år. Igboananike blir kul att se i Allsvenskan igen - speeden ska finnas kvar och där får Sirius ett djupledshot man inte direkt varit bortskämt med tidigare. Coach Rydström vill se utveckling - och det krävs att han gör ett bra jobb på den fronten för att Sirius ska kunna lyfta, med detta material. Det KAN absolut hända grejer kring exempelvis Netabay och Sugita - men inga garantier lämnas där och som sagt, Rydströms jobb känns viktigt.
Att Sirius får stopp på den negativa trenden är på intet sätt givet och jag kan absolut se det strula. I mitt grundtips klarar sig Sirius men några stora marginaler räknar jag inte med.
FALKENBERG
Sex segrar på hela säsongen och mycket besvärliga 25-62 i målskillnad - ändå klarade Falkenberg kontraktet i höstas utan att ens behöva kvala. 25 poäng brukar innebära nedflyttning men Falkenberg vann nyckelmatcherna i slutomgångarna och "svårare än så" var det till slut inte. Nu jobbar man vidare och jag tycker att det känns småputtrigt och hyggligt stabilt hos Falkenberg. Är en klubb som förväntas strida i botten och därmed är "paniken" i regel långt borta. Hasse Eklund har jag ett gott öga till och truppen ser förbättrad ut på ett par positioner, kanske framförallt i målet där det ju var ganska besvärligt förra säsongen. Framåt ringar jag in Kizito som potentiell genombrottsman. Falkenberg kommer vara en trist uppgift för många motståndare och hemma på det alkoholfria naturgräset blir det ett gäng segrar.
Givetvis ska Falkenberg nämnas som ett av lagen i bottenstriden och truppmässigt är man inte bättre än många - men kunde FFF lösa kontraktet ifjol, ja då ska ett något förbättrat FFF kunna göra det även i år.
ÖSTERSUND
Östersunds FK senaste decennium saknar motstycke i svensk fotbollshistoria och alla kan förstås storyn: från Division 2-matcher mot Älgarna och Junsele tog man sig via en mystisk barack till Europa League-slutspel mot Arsenal och seger på Emirates. Kort därpå började dock de ekonomiska oegentligheterna uppdagas och när klasspelare som Ken Sema och Saman Ghoddos (vilket ju är en story i sig) lämnade tog Sollefteåmannen och Peabmannen över som nyckelspelare. Visst, det är Daniel Kindberg och INTE Östersunds FK som varit uppe i rätten, det ska understrykas, men ja... Ekonomin är fortfarande hårt ansträngd och det fortsätter att dyka upp märkliga rubriker kring klubben. Visst är denna utveckling dyster - i synnerhet då Östersund ju verkligen varit ett enkelt lag att gilla på fotbollsplanen. Burchnall var en bra tränarrekrytering i Potters fotspår, den brittiska kopplingen är fortfarande stark och truppens talangbank är häftig, med Kadiri i spetsen just nu.
Med rätt förutsättningar hade Östersunds FK gått att ringa in som spännande - men så är det ju helt enkelt inte. Att "ÖFK åker ur på ett eller annat sätt" har blivit en populär sägning och jag måste ta rygg på den: det vore nog faktiskt bäst för Östersund att få börja om i lugn och ro; nuvarande bild av "luftslott" kommer man helt enkelt inte kunna ta sig ur. Jag räknar med nedflyttning (på ett eller annat sätt...).
VARBERG
Att ett lag från Halland skulle ta steget upp från Superettan förra säsongen var ganska väntat - men det laget skulle ju förstås vara bjässen Halmstads BK. För HBK gick det dock inte alls men för Varbergs BoIS gick det alldeles utmärkt! Säsongen 2018 tvingades Varberg till kval för att hålla sig kvar i Superettan och ny bottenstrid 2019 hade väl inte förvånat just någon. Istället fixade man en sällan skådad drömstart med sju raka segrar och tolv raka utan förlust. Det var förstås jätteimponerande - men sedan kom svackan och jag blev nästan ännu mer impad av hur Varberg sedan samlade ihop sig och till slut höll undan. Profiltränaren Jocke Persson är nu kvar, liksom skyttekungen Seljmani och stora delar av spelarna som gjorde det ifjol. Visade som sagt moral ifjol och det blir nyckeln även i år, för truppmässigt är man helt enkelt för svagt i konkurrensen. Det har just inte tickat in någon allsvensk rutin alls och även om den lågmälda satsningen känns ganska sympatisk och innehåller Tranberg och några andra vettiga och småspännande namn måste den ändå ifrågasättas en aning. Risken är stor att Varberg tidigt får bekymmer och visst luktar det ett koppel nödvärvningar framöver..? De tomma läktarna tycker jag också känns lite extra olyckligt för Varberg: hade behövt publiken hemma på Påskbergsvallen för att leverera de klassiska nykomlingsskrällarna.
Man vill ju alltid vara positiv till en liten, ödmjuk nykomling som detta Varberg men nej, det är svårt.
Truppmässigt är man helt enkelt sämst och för att detta ska gå vägen krävs överprestation av laget i kombination med krascher för ett par andra lag.Sånt händer ju förstås men nej, grundtipset är solklart: Varberg lämnar direkt.
.