Tennisens bästa och sämsta comebacks
Tennis
/
Betfair Redaktionen /
11 oktober 2010 /
Leave a comment
Björn Borgs comeback var en av de som gick sämst. Svensken som en gång var så stor spelade fortfarande med racket av trä och höll inte mot sina opponenter
John McEnroetrong drog sig officiellt tillbaka 1992 men liksom Borg så kunde han inte motstå en comeback ett år senare.
Sean Calvert diskuterar tennisens comebacks. Vilka lyckades och vilka funkade inte alls...
Kim Clijsters visade tennisens värld att det går bra att ta mammaledigt och komma igen och spela på samma nivå. Sedan hon kom tillbaka så har hon vunnit två US Open i rad.
Så här bra har det inte gått för alla. Här tar vi en titt på tennisens bästa och sämsta comebacks.
Den comeback som vi kanske minns bäst som en av de sämsta var Björn Borgs. Liksom George Best inom fotbollen så drog han sig tillbaka alldeles för tidigt. Borg fick nog redan 1983 då han var 26 efter att ha tagit hem 11 Grand Slam titlar och sammanlagt 64 tourtitlar.
Han spelade bara ett event 1982 och slutade officiellt i januari året efter trots att han spelade Monte Carlo det året och Stuttgart 1984. Två av hans sista förluster var mot Henri Leconte.
Hans comeback vid 34 års ålder blev i Monte Carlo där han förlorade i första rundan mot Jordi Arrese. Svensken fortsatte och spelade 12 evenemang där han förlorade i första rundan varje gång. Efter att han förlorade mot Alexander Volkov i Moskva 1993 så lade han till sist racketen åt sidan.
De som sett honom under hans storhetstid tyckte att det var trist att se honom som en relik från en svunnen tid som inte kunde slå sina motståndare med racket av trä mot nya metall varianter.
John McEnroe drog sig officiellt tillbaka 1992 men liksom Borg så kunde han inte motstå en comeback ett år senare.
Han spelade och förlorade i första rundan mot Sveriges Magnus Gustafsson i Rotterdam 1994 och efter det bestämde sig Mac för att det räckte. Han spelade aldrig igen en singel på ATP touren.
Det var dock inte slut med comebacks. Han kom tillbaka till touren för sista gången 12 år senare vid 46 års ålder och vann dubbeltiteln i San Jose med Jonas Björkman. Den här vinsten innebar att Mac vunnit dubbeltitlar i fyra olika årtionden.
Ett av de mer bisarra försöken till comeback kom från Ilie Nastase som efter att ha slutat vid 39 års ålder kom igen tre år senare.
Vid 41 års ålder så spelade Nastase mot Kevin Moir i Dijon, Frankrike i juni 1988. Han förlorade i första rundan.
Stan Smith var en annan som också trodde att han kunde mäta sig med de unga. Den amerikanske mästaren från Wimbledon och US Open förlorade 11 av 12 matcher under en period på två år i slutet av sin karriär. Den sista han spelade var vid 38 års ålder.
Den mest fantastiska tenniscomebacken någonsin kom från Margaret Court som slutade spela då hon var 24.
Court hade redan 13 Grand Slam titlar men så gifte hon sig och flyttade tillbaka till Australien 1966 innan hon kom tillbaka 1969 och vann Australian Open, French Open och US Open det året. Året därpå tog hon hem en Grand Slam innan hon åter igen drog sig tillbaka för att bli mamma till sitt första barn som föddes 1972.
Court kom tillbaka igen och vann tre av fyra slams 1973 innan hon drog sig tillbaka 1977 då hon var gravid med sitt fjärde barn.
En mer emotionell återkomst stod Monica Seles för. Hon var tvungen att sluta efter att ha blivit knivhuggen av ett galet fans till Steffi Graf. Det här hände på banan i Hamburg 1993 och Seles spelade inte på två år innan sin comeback i Canada 1995.
Höjdpunkten under hennes comeback var då hon vann Australian Open 1996. Vinnaren av nio Grand Slams drog sig tillbaka för gott 2008 men hon spelade inte på allvar från 2003 till dess att hon officiellt slutade.
En av de som spelade samtidigt som Seles var en av de yngsta kvinnor som tagit sig till topp 10. Jennifer Capriati var bara 14 år då hon lyckades med detta och hon vann OS guld vid 16 års ålder. Det var kanske inte så konstigt att hon var utbränd vid 17 års ålder och tog en paus på 14 månader 1994.
Då hon kom tillbaka 1996 så handlade mycket om att hon blev arresterad för snattning och för att ha innehaft marijuana. Hon kämpade sig tillbaka till topp 25 och vann sedan Australien Open och French Open 2001. Det året blev hon världsetta men på grund av skador så har Capriati inte spelat sedan 2004. Fast hon slutade aldrig officiellt.
Jag tycker att man kan säga att även idag så har Clijsters bevisat att det går att nå toppen även efter det att man har slutat men det här kan man inte säga om männens tennis.
Betyder det att damernas tennis inte håller samma kvalitet på topp nivån? Det kan vi debattera en annan gång men Juan Martin Del Potro har nyligen visat oss hur svårt det är att komma tillbaka efter en lång paus.
Man skulle kunna peka på Andre Agassi och Goran Ivanisevic som båda vann fina Grand Slams efter comeback men ingen av dem hade verkligen slutat. De hade sjunkit i rankningen men de var fortfarande aktiva.
Många glömmer att Goran hade spelat 13 event 2001 innan han vann Wimbledon och att Agassi spelade alla utom fyra månader och nådde de sista 16 i US Open 1997. Det var det året som han gled till nummer 141 i rankningen.
Låt oss se hur Del Potro kommer att klara av de kommande månaderna. Min gissning är att det kommer att dröja till nästa sommar innan han är tillbaka i sin bästa form. En sak är dock säker. Han kommer inte att slå Margaret Court.