Geni eller galenskap?
Pokerstrategi
/
Editor /
03 augusti 2010 /
Leave a comment
Ett av de märkligaste fenomenen inom poker är att spel med väldigt stora insatser många gånger spelas som spel med väldigt låga insatser och inte som spel med medelhöga insatser. Det är ganska märkligt, för i nästan alla idrotter och spel brukar standarden bara öka ju högre upp i nivåerna man kommer (tänk snooker, tennis och fotboll, till exempel).
Om du upptäcker ett bord med höga insatser som verkar vara en galen huggsexa ska du vänta en stund innan du kastar dig in i det. Det kan mycket väl vara så att de som ser ut att vara virrpannor faktiskt är några av de bästa runt just det bordet.
Men i poker är den här effekten en helt annan, och även om den allmänna standarden blir högre i takt med att insatserna höjs, skiljer sig spelstilen markant med olika limitar. Med de lägsta limitarna är det vanligaste misstaget att spelarna helt enkelt synar med för många händer. Därför tjänar man mest pengar med dessa insatser bara genom att vinna stora händer, isolera dem som halkar efter och helt enkelt använda sina bra händer för att vinna pengarna.
Vid medelhöga insatser fattar de flesta spelarna handvärden och pottodds tämligen bra, och därför blir spelet både tajtare (spelarna synar med en mindre andel av sina händer) och mer aggressivt (många fler spelare höjer i stället för att bara syna). Spelarna på dessa nivåer bara maler på och utnyttjar sina någorlunda goda kunskaper om spelet för att slå ner på alla som prövar lyckan efter att ha spelat med lägre limitar.
Med de högsta limitarna slås dessa medelinsatsspelare i sank av de allra bästa spelarna bara för att de deltar i för få händer. Eftersom de bästa spelarna har fullständigt grepp om möjliga händer, indirekta odds och hur man avväger sin bluffrekvens på rätt sätt, kan de snart nöta ned alla utom de allra bästa tajta och aggressivare spelarna genom att vinna över dem de få gånger de går hela vägen, och genom att oupphörligen angripa deras mörkar. Här börjar spelet likna spel med låga insatser, med det viktiga undantaget att syningar ersätts av höjningar och återhöjningar.
De bästa spelarna vill gärna använda sina färdigheter efter bästa förmåga i alla spel, vilket normalt handlar om att spela hem så många potter som möjligt mot alla spelare de anser vara svaga. Eftersom de är så duktiga efter floppen kan de enkelt lätta på sina startkrav före floppen rejält, helt enkelt för att de nästan alltid har ett bra hum om var de kommer att hamna efter floppen.
De sämsta pokerspelarna är fullkomligt oförutsägbara och kan därför bara hanteras med handvärden, eftersom det inte går att bluffa någon som faktiskt förstår händers styrka. De allra bästa spelarna är också väldigt oförutsägbara, förutom att de har fullständiga insikter om handvärden och vad du sannolikt kan ha, och därför är vad som verkar vara vilt spel från deras sida bara en beräknande strategi för att vinna dina pengar så fort som möjligt.
Om du upptäcker ett bord med höga insatser som verkar vara en galen huggsexa ska du vänta en stund innan du kastar dig in i det. Det kan mycket väl vara så att de som ser ut att vara virrpannor faktiskt är några av de bästa runt just det bordet.