Övrigt / Robin Lyngstam / 23 januari 2010 /

I mina senaste rekar satte jag Valenica som förutspått genom just "världsklassen i anfallet" till det härliga oddset av 1.87, samt bägge mina förutspådda målskyttar David Villa och David Silva körde över det gästande motståndarna, men inte nog med det!
Cristoph Waltz plockade även hem priset för "Best Supporting Actor" för sin roll som Hans Alda i Tarantino-rullen Inglorious Basterds under den årliga Golden Globe-galan. Det här var mitt tidigare spelförslag som även det rullade in fint och la sig i kassaskåpet bland resten av tackorna.

Annars har jag under den gångna veckan fått bevittna en hel del pinsamheter i vår härliga svenska idrotts och nöjesvärld.
Vad det än handlar om när det kommer till galor, film, och väldigt ofta musiktexter och musik blir vår "pluttighet" genast väldigt påmind när vi ser svenska nöjesprofiler som Morgan Alling rätt av kopiera Will Ferrells tacktal under The ESPY awards i USA där Will klev upp på scenen för att ta emot Male Athlet Award och på ett EXTREMT roligt sätt utgjorde sig för att vara Tiger Woods. Will levererade komik på en HÖG nivå!
När vi sen får se Morgan Alling gå upp på scenen under Idrottgalan för att ta emot Zlatans pris för årets bästa idrottare får vi bevittna ett rent och skärt copy paste ifrån Morgans sida. Jag blev rätt ut sagt förbannad när han tillåts fuska utan att bli bestraffad för detta tilltag.
Inom vilken bransch som helst där fusk utövas får förövaren skämmas rejält, sparken eller en lång avstängning för sin dopning. Jag anser att detta är en slags dopning då Morgan använder sig av ett "preparat" som inte är hans eget.
Jag kan förstå att vi inte har den kapacitet som USA, England eller andra storländer har inom humorvärlden, då det är ganska logiskt om vi ser på det hela ur en befolkningsmässig synvinkel. Men låt oss slippa alla dessa imitationer från de större länderna inom musik, humor, trender, filmskapande (bl.a. Beck-filmerna!!!).
Jag orkar inte ens gå in på P3 guldgalan där konferencieren Timo Räisänen försökte sig på alla möjliga skojigheter utan (enligt mig, och säkerligen många andra) ett enda lyckat försök.

Det vi är och alltid har varit kända för i Sverige är vårt äkthet. Made in Sweden ska stå för kvalitet inom det vi gör bäst, och det är MYCKET.
Vi ÄR faktiskt konstigt nog ledande inom många kategorier världen över. Vi har världsmästare inom ett flertal olika idrottsgrenar vilket bara det är konstigt då vi enbart har 9 mijoner invånare i vårt lilla Svedala.
Vi har musik som håller en hög klass, teknik, möbeltillverkning, och dessutom vår unika allemansrätt, dalahästar, nötcreme, snus, Peter Stormare, Björn Borg, Börje Samlning, Ace of Base, ABBA, Surströmming och Filip och Fredrik.
Men när vi ska förstöra allt vårat sköna genom att plagiera och tro att det är bättre att vara på ett annat sätt irriterar mig till bristningsgränsen.
Jag förderar faktiskt en formell och konservativ idrottsgala utan spektakel framför en gala som försöker leverera spektakel och krystade "motivationstal" som antingen inte når fram eller har någon som helst väsentlighet för galans innehåll. Kronprinsen Carl Philip var i princip den enda som levererade på ett värdigt och professionellt vis. Han försökte sig inte på några dålig skämt utan visade galan den respekt som jag anser att den förtjänar.
Galan innehöll även musikframträdanden som fick mig att skämmas rejält då Peter Settman förkunnar att det helt plötsligt ska bli barnförbjudet (under en IDROTTSGALA!?), och Magnus Carlsson med bihang kommer upp och river av en sorglig version av Voulez-vous coucher avec moi tillsammans med medföljande hotpants-tjejer som åmar och krålar sig på scenen, och ställer sig på borden och håller vatten över sig som om det vore en wet t-shirt contest.
Jag har väl kanske inget emot just det sistnämnda, men vart lägger idrottsgalan nivån och finns det inte någon slags känsla för klass eller lämplighet inom den svenska idrottsgalans ramar?
Galans lågpunkt var nog ändå när länspolismästaren Carin Götblad som vi så ofta ser i sammanhang där hon absolut inte hör hemma eller är behövd drar igenom en tilltänkt snyfthistoria om sin tid som rullstolsbunden under någon månads period berättar för oss hur livet som rullstolsbunden är, och för att sedan kalla upp Anders Olsson årets idrottare med funktionshinder på scenen. En scen som försetts med en ramp som var så brant att jag som betvivlar att jag själv ens hade klarat av att springa upp för, RIDÅ!

För att då nämna några ord om det som galan skulle handla om, om det nu var någon som märkte det?
Nämligen att den folkliga utvaleda Jerringpristagerskan Helana Jonsson fick ta med sig Jerringpriset hem till Östersund istället för att det fick "FedExas" till någon dammig prishylla i Barcelona.

Mitt tacktal till det svenska folket (iaf 67,6 % av er som röstade på Helena)

Först och främst vill jag tacka er svenskar för att ni som jag valt att ge priset till en värdig vinnare som utan tvekan har förtjänat utnämnelsen.
Tack till er som väljer att avstå rösten på Zlatan som genom sina handlingar har bevisat för oss alla att hans pengar och bekvämlighet kommer före hedern i att spela för det svenska landslaget.
Tack till er som har förstått att det finns en idrottsvärld utanför Zlatans narcissistiska bubbla.
Tack för ditt underbara idrottsår Helena!

Redovisning för December och Januari

Spel : 16 st

Omsättning: 7750:-

Träffprocent%: 50%%

ROI: 18.8 %

Snittodds: 2.20

Vinst per rek 91,06: -

I kassaskåpet +1457: -

'.$sign_up['title'].'

'; } } ?>

:

:

:

?

: