"Wiganismen"
Fotboll
/
Robin Lyngstam /
24 november 2009 /
Wigans spelare gick efter matchen ut i pressen och lovade fansen tillbaka sina dyra biljettpengar efter fiaskot.
I söndags fick vi en av de största utskåpningarna i Premiere Leagues historia!
Tottenham och femmålsskytten Jermaine Defoe körde fullkomligen över Wigan med 9-1!
Jag skulle kunna skriva en hel artikel angående det faktum att Defoe's fem "baljor" är ett tangerat rekord tillsammans med Andrew Cole (Newcastle-99) och Alan Shearer (Newcastle-95), eller bara rabbla upp gamla PL-resultat och konstatera att detta var en av de högsta siffrorna ett lag har vunnit med i Premier Leagues historia.
Men, dessa resultat är inte lika otroliga som siffrorna förtäljer. Det handlar trots allt bara om en dålig dag från en bakfull målvakt (Ja, i England dricks det öl ibland), eller ett par stolpträffar som går in istället för ut.
Men jag ska inte bli långrandig, och det är inte alls detta jag vill belysa.
Det är nämligen efterföljden som slår mig med viss häpnad, och lämnar mig i eftertankar som; "Håller fotbollen på att bli moraliskt korrekt"..."Existerar lagheder, och personligt ansvar inför supporters".
Vad talar jag om nu då?
Det som aldrig händer i fotbollens värld hände.
Var det en cykelspark i krysset ifrån mittcirkeln? Gjorde domaren mål?
Nej, det som skedde var än mer extraordinärt, och lika exotiskt som en utrotningshotad spindelapa.
Wigans spelare gick efter matchen ut i pressen och lovade fansen tillbaka sina dyra biljettpengar efter fiaskot. Vi som är vana vid ca 100SEK för en enda biljett kanske inte höjer så mycket på ögonbrynen åt detta.
Men då ska vi tänka på att i England betalar fansen fyra, fem och ibland uppåt tio gånger de pengar som vi är vana att betala för en allsvensk match här hemma i Sverige.
Det lämnar mig återigen med följdtankar och funderingar kring vad vi anser vara normalt inom fotbollen, och spelares beteende.
Det slår mig ofta vilka otroliga divalater som tillåts från spelare av fans och ledningar.
Vi skulle aldrig låta en politiker behålla ett styre över vårt land om dessa fasoner skulle utspelas i riksdagen.
Ponera att en Fredrik Reinfeldt efter en dålig månad säger att han inte är så sugen på att "Spela för Sverige mer". Att han inte känner att han får samma stöd från sina svenska "lagkamrater" som han får på sina EU- och internationella toppmöten.
Skulle vi tillåta detta som svenska medborgare?
Knappast.
Ja ni förstår såklart redan att jag syftar på Zlatans utspel i media, där han förkunnar att han kanske inte vill spela för det svenska landslaget längre.
Var finns lagmoralen i detta uttalande? Stoltheten över att bli utvald att spela för sin nation? Drömmen som miljoner av små fotbollsspelande kids springer omkring på blöta grusplaner och strävar efter.
Vi glömmer bort att utan oss, publiken, väljarna, den breda massan är varken Zlatan, Reinfeldt, eller någon annan högt statusbelagd person värd en äppelskrutt, sett till deras löner och makt.
Det är fansen som betalar Zlatans drömlön, och som gör honom till en världsstjärna.
Vi kan dra paraleller till andra idrotter där "stjärnorna" tränar precis lika mycket, om inte mer, än Zlatan.
Vad är det som skiljer Henrik Nilssons och Markus Oscarssons OS-bragd (kanot k2) i Aten 2004, från Zlatans 2-2 mål mot Danmark?
Varför tjänar inte dessa minst lika vältränade, om inte mer, herrar lika stora summor på sin idrott som Zlatan drar in på sina finesser?
Svaret på frågan är såklart att VI, fansen och publiken, bestämmer att underhållningsvärdet är högre.
Jag ifrågasätter inte Zlatans magiska fötter, eller det faktum att allt han säger och gör är av högt nöjesvärde och löpsedelmaterial, jag efterlyser bara en större dos "Wiganism" hos Herr Ibrahimovic.
En Zlatan som åker och hämtar det finaste pris man kan få inom svensk fotboll personligen.
En uppskattning av att han tillåtits bli den han är genom oss pöbeln, publiken, pengapungarna och prisutdelarna.
Om "Wiganismen" kunde tillämpas i ett bredare spektrum hade jag varit en nöjd supporter.
Varför tar inte lag som Djurgården och Hammarby efter det här tänket efter sin kalkonsäsong?
Nu är det så klart mycket inom svensk fotboll som gör att en enda miljon kan avgöra klubbens vara eller icke vara. Jag, personligen, anser det inte vara rimligt att betala nya årskort eller gratisbiljetter för en svensk klubb.
Men det är dessa små "wiganism-gester" som gör att fansen stannar, och att fansen fortsätter att vara trogna. Även under dessa hårda finanstider lägger folk sina svajande kronor på biljetter, och tar med sig familj och vänner för att stötta sina lag.
Det är sånt här som avgör ros eller ris ifrån massan som betalar spelarnas löner, och gör dessa till lokala hjältar.
En spelare som Thierry Henry får erfara detta då han efter en briljant karriär klantar till det i en otroligt viktig VM-kvalmatch mot blåbäret Irland. Ett Irland som såg sina chanser till avancemang grusat i och med Henrys avsiktliga handsboll.
Henry kunde med lite "wigansim" gått ur situationen som en hjälte, och erkänt sin regelöverträdelse, men när han istället väljer tystnaden så tappar han min, och säkert hela fotbollsvärldens respekt.
Det är uttalanden som Wiganspelaren Mario Melchiots som gör att jag fortfarande har hopp om fotbollshedern.
"- Vi känner som spelare att vi svek våra supportrar i går, och det här är en gest vi måste göra, och betala tillbaka för deras enorma lojalitet. Det finns inte mycket mer att säga än att vi som en grupp professionella skämdes över vårt uppträdande. Vi känner att det var under vår nivå, och det här är något vi är skyldiga fansen."
Det är på ett sätt vårt ansvar att kräva mer såna här ansvarfulla uttalanden, i vår strävan efter en mer jämställd fotbollsvärld mellan spelare och fans.
Det är sant som det har sagts att publiken ofta agerar som den tolfte spelaren. Då ska den även behandlas med samma respekt och ansvarsplikt som ställs mellan spelarna inför övriga medspelare och tränarstab.
Bort med spottloskor, fula kapningar, viftande mittenfingrar, avsiktliga hands och divalater.
Fram med "Wiganismen", och ge på så sätt kidsen på alla blöta grusplaner riktiga idoler och förebilder att se upp till.
Så bege er nu ut med banderoller på gator och torg, och låt er röst bli hörd!
"Ropen skalla. Wiganism 2LAX9 till alla"!
'.$sign_up['title'].''; } } ?>