En lördag i London
Premier League
/
Oscar Schvarcz /
16 december 2009 /
Leave a comment
"Publiken var i uppror efter Evertons kvittering på tilläggstid. Först trodde jag missnöjet riktade sig mot domaren, som lagt till 5 minuter, men efterhand hörde jag att missnöjet till stor del var riktat mot den store Chelsea ikonen John Terry."
Jag tänkte berätta om min lördag i London. Ni kommer att få reda på i stort sett allting som hänt från frukost till middag. Däremellan blev det bland annat fotboll, jag så Chelsea mot Everton på Stamford Bridge. Ska även så gått det går försöka återge stämning på läktaren och hur den skiftade under matchens gång.
Efter att jag och finländaren, som var mitt resesällskap, intagit en svensk frukost begav vi oss, med tunnelbana, till Sloane square. Vi hade blivit tipsade om ett par trevliga pubar i området och tänkte inta både mat och någon öl innan den ca 2 km långa promenaden till Stamford Bridge. Eftersom vi var tidigt ute, klockan var inte ens 12, bestämde vi oss för att strosa runt en sväng i området. När vi gått ett par kvarter bort från tunnelbanan hittade vi en markand på ett litet torg. Vi gick runt ett tag på marknaden men hittade inget av intresse så vi gick vidare i området. Omkring en halvtimme senare var vi tillbaka vid markanden som bara låg ett stenkast från en av pubarna vi pratat om att besöka. Vi tyckte nu att klockan var dags för både mat och öl så 5 minuter senare satt vi på Fox and Hounds med varsin bättre ale. Puben var av typiskt gammalt engelsk slag med smal dörr och med rustik träinredning. Den kändes engelsk landsbygd lång väg och väldigt lite London. Tyvärr så kunde de inte servera någon mat och det var nog tur de för klockan hade hunnit bli mycket. Vi han lagom avsluta ölen för att sedan bege oss mot Stamford Bridge. Promenaden till arenan tog längre tid en väntat då vi samtidigt behövde leta efter något matställe. Till slut hitta vi en liten affär som sålde varma baguetter och färden till arenan fortsatte samtidigt som vi åt på vägen.
Jag hade hört innan att stämningen på Stamford Bridge skulle vara dålig och jag hoppades verkligen att jag inte skulle få det bekräftat. Det började inte bra, när vi slagit oss ner på våra platser hördes bara musik från högtalarna. Det fanns inte tillstymmelse till sång eller hejarramsa någonstans. När Chelseaspelarna intog planen mötes de av applåder och jubel från hemmapubliken men ljudet försvann snabbt i högtalarmusiken. Innan matchstart kom publiken igång en aning, flaggor skickades runt och högtalarna spelade någon låt där supportrarna sjung Chelsea i refrängen. Så fort högtalarna tystnat gjorde även publiken det. Inte ens när matchen drog igång och Everton tog ledning reagerade publiken speciellt. De utbröt visserligen jubel då Chelsea både kvitterade och tog ledning men detta var bara temporära hejarop från publiken som i övrigt var tyst. Det dröjde enda fram tills domaren blåste för halvtid innan buropen och svordomarna började hagla. Publiken var i uppror efter Evertons kvittering på tilläggstid. Först trodde jag missnöjet riktade sig mot domaren, som lagt till 5 minuter, men efterhand hörde jag att missnöjet till stor del var riktat mot den store Chelsea ikonen John Terry.
Tills den andra halvleken hade både spelarna och publiken repat mod Drogba satte rättvist 3-2 efter en kvart av andra halvlek. Minuten efteråt hörde jag för första gången en sång. Den kom i samma stund som Drogba och Joe Cole försökte sig på ett väggspel. Jag hade förväntat mig en hyllningssång till någon av dem, men istället var de Everton fansen som försökte få igång sitt lag. Detta gav resultat då Everton kvitterade ett par minuter senare, hemmapubliken satt tyst resten av matchen och Chelsea hade svårt att skapa klara målchanser. Tyvärr besannades mina förväntningar, matchen var trevlig att se men hade velat ha mer stämning på läktaren.
Efter matchens slut gick vi ett par varv runt arenan och knäppte ett par bilder. Vi var inte ensamma om detta och de kan höra ihop med stämning inne på arenan. De riktiga fansen har kanske inte råd att gå på matcherna, istället fylls arenan med kostymnissar och turister som vill se bra fotboll. Kvällen avslutades med helt andra turister, på en kinesisk restaurang i Chinatown.