Bandy / Emil S / 15 november 2009 /

Elitserien i Bandy har inletts och även om bara några få omgångar har spelats kan man redan nu se vilka lag som kommer att nå långt. Ett av lagen är Sandviken.
Segermaskinen Sandviken blir svårstoppade. Laget maler sönder sina motståndare och har på sina senaste tre matcher vunnit med 13-1 mot Sirius, 14-2 mot Falun och tidigare idag med 16-3 mot Kungälv.

Även Edsbyn fick sig en rejäl överkörare i premiären när man föll mot Gästrikarna med 2-8. Sandviken har på 5 matcher gjort 56 mål! Ett snitt på 11 mål per match. Mäkta imponerande.
Självklart måste man räkna in att det är stor klasskillnad på de bra och mindre bra lagen i svensk bandy, men det som kan vara intressant är att de övriga storlagen inte vinner sina matcher med så stora siffror som Sandviken gör. I alla fall inte lika ofta.
En vis man med insyn i bandyn gjorde en gång en jämförelse med fotbollen. Han menade att ett lag som Västerås var bandyns Brasilien. Västerås ville spela sig fram till målen på ett snyggt sätt. Man försökte alltid spela sig ur situationer och "sökte" inte hörnor genom att slå bollen på skridskon på första bästa back utan ville hellre nå en medspelare med ett inspel.
Medan Sandviken fick symbolisera Tyskland. Ständigt malde man ner sina små motståndare, som en jättemaskin utan bromsfunktion. Att spela vackert hade föga betydelse, det viktiga var målen.
Just det här är väldigt intressant. För att i varenda sport som finns är det väldigt ovanligt att man fullständigt pulvriserar sina motståndare. Det kanske händer ett par gånger per säsong. Även fast ligan är så pass ojämn som bandyns elitserie ändå är. Det finns en oskriven fair play-regel inom idrotten som gör att lag i allmänhet slår av på takten när segern börjar bli för stor. Av medkänsla. Det blir för förnedrande helt enkelt.
För maskinen Sandviken är det inte så. Sandviken är ett lagbygge där alla fyller en funktion. I samma roll som Patrik Nilsson hade där han kunde spotta in en massa mål för ett par sedan, ser vi nu istället Christoffer Edlund. Och sedan har vi kugghjulet i rostfritt stål - Magnus Muhrén som är den viktigaste delen i denna maskin.
Det var precis det som hände idag. När matchen mot Kungälv startade tryckte någon på "on" och så gick maskinen tills matchminut 90, sedan tryckte samma någon på "off". Matchen var slut och maskinen hade gjort 16 mål och gått på samma växel hela matchen. Det finns inget samvete som kan få SAIK att slå av på takten.
Maskinen kommer att mala sig fram till Stundenternas.

/ Emil Sjöö

'.$sign_up['title'].'

'; } } ?>

:

:

:

?

: